100 dagar kvar 070228

Idag är det 100 dagar kvar tills jag tar studenten, det känns helt sjukt! Det är dessutom onsdag men jag har inga lektioner eftersom Enar är bortrest. Om man inte räknar körlektionen och ridlektionen förstås. Den här onsdagen så fyller också Ingrid 19 år och Jonatan fyller 20, så det blir tårtkalas och ikväll ska vi ut på krogen. Bara för att liksom.

100 dagar...nu börjar nedräkningen på riktigt.

Tick tack 070226

Min oerhört högljudda klocka på väggen tickar. Tick tack, tick tack. Som den alltid har gjort. Min kropp pulserar, en egen dunkande rytm. Som ibland när man har ont i huvudet och det dunkar, fast nu är det hela kroppen. Jag känner mig sjuk, både innuti och utanpå. Jag tittade bort på väggen på andra sidan rummet alldeles nyss, den verkar så oändligt långt borta, precis som allt annat. Jag känner inte igen mig själv längre. Jag bara går omkring och försöker göra det jag borde, men det känns inte som att det är jag som gör allt det där, jag är bara tom, och trött. Egentligen så borde jag kanske prata med någon om det, problemet är bara att den personen som jag brukar prata med, eller rättare sagt brukade prata med, ligger på sjukhus och jag vet inte om han kommer att bli frisk igen. Det suger rent ut sagt, och det gör att allt annat mer eller mindre suger också och det värsta är att jag inte kan göra något åt det. Det är så fruktansvärt orättvist och jag kan inte ens hjälpa till.

I don’t wanna die,
But I ain’t keen on living either.

Så känns det just nu

070212

Det var ett tag sen det upptadaterades här nu. Sorry, men jag orkar inte alltid. Jag är kass på att skriva vanlig dagbok också, det suger. Jag är arg på mig själv för det.

Just nu känns det ganska tomt. Ett slags mellanting mellan total stress och och förträngingen av stress. Jag måste ta tag i saker så det släpper, för det här kommer inte att hålla i längden. Dessutom så ångrar jag en sak just nu. Jag måste lära mig att säga nej när jag vill säga nej. Eller snarare, jag måste bli bättre på att känna vad jag vill egentligen, det skulle bli så mycket lättare då.